Jag är rädd nu. Jag är inte bara rädd för mamma, utan mig själv också! Förra veckan tappa jag bort mina nycklar och min plånbok, som tur var fick jag tillbaka allting.

Idag så hände det grejer också. Jag och Linn skulle åka på bio och på bussen in glömde jag min plånbok. Jag blev lite stressad eftersom på bio behöver man pengar, det hörs ju på namnet bara. Okej, jag ringde runt lite och fick reda på att den ligger på hittegods i Norrköping. Jag blev glad och nöjd, men min mor var dock rätt irriterad över min klantighet.

Jag åkte hem från bion och på bussen glömde jag mina NYCKLAR! Jag får inte nog av att glömma saker! Det där med nycklarna är inte offeciellt för min mor. Hon skulle bli mer arg, så nu är jag rädd för mamma OCH för mig.

När ska jag ge upp?! Jag får inte glömma saker mer. Vad ska jag göra?!
Hjälp mig, jag behöver vård.

 

Linn

27 augusti 2009 22:37

Du får nog börja titta dig lite nogranare omklring innan du kliver av bussen i fortsättningen. Annars kan det bli dyrt och du kan bli fattig tillslut. :P Nej men nu är det skärpning Sofia som gäller va? Det räker väl med panik som vi redan har haft idag. :P

 

Hanna

27 augusti 2009 23:12

Hehe du får väl helt enkelt ta och KNYTA fast alla viktiga saker på sig själv så att du inte tappar dem. Har nog lite snöre du kan få :)

http://www.litetkakmonster.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer att jag tittar in här ibland och tittar på vad skit jag har skrivit i den här bloggen. Det är SÅÅ mycket skit som står här och det underbart att se!  Skit ska ha skit, sa flickan. Förresten fattar jag inte hela flickan-grejen. Varför ska m...

På mitt jobb får vi inte använda våra privata telefoner. Inte ens lite vad jag förstår det som. På mitt jobb måste vi ha hjälm när vi cyklar. Jag tycker båda är jättelarviga. Men tydligen finns det så himla mycket i mitt huvud som dom vill värna om o...

Ni vet ju hur det är med mig och Fredrik Lindström. Jag blir lite sådär kär i honom var och varannan månad. Nu har hjärtat sagt till mig igen och jag är kär så kär. Mycket handlar om att jag sitter och väntar på boken som aldrig tycks utgöra någon sl...

Jag förstår inte varför jag har tv egentligen och jag förstår ännu mindre varför jag i hela fridens namn har fucking TVÅ st?! Jag minns inte när jag såg ett tvprpgram senast. Jag vet inte när jag senast satt kanske i soffan och tänkte "nej, men u...