Jag gillar när Amanda helt spontant har med sig en termos med kaffe i.
Hon säger att "jag tänkte vi kunde mysa lite med kaffe och så".

Och vi myser, dricker kaffe och myser. Klagar på folk vi känner och myser.

Nu färgar vi håret tycker jag. Vi ska bara läsa instruktionerna. Eller vilka vi?

Här får man fixa det mesta själv.

Vilken färg blir chockande.

Jag skulle vilja på den ultimata levnadsmänniskan, som inte ens tänker på det utan gör det automatiskt. Ni vet, konstiga örter, skita i kaffet, gilla att bli svettig klockan 6 morgonen en söndag och skulle aldrig få för sig att att köpa en läsk. Det händer bara inte och det är liksom helt normalt.

Amanda och jag har försökt några gånger med det där och tjatar alltid på hur fräsch man ser ut som levnadsmänniska. Fruktansvärt FRÄSCH. Vi blir avundsjuka och vill också bli sånna, men vi det går alltid åt helvete. Så då går vi där och är lite bittra, tjatar lite till och blir bittra igen.

Men egentligen är det bäst om vi är som vi brukar, för det brukar duga helt utmärkt. Iallafall för varandra. Det där myset och det där idéerna är det inte många som har. Jag antar att alla levandasmänniskor sitter och är avundsjuka på oss för det. Rätt åt dom.