Jag vet redan att det är kört och att det inte blir något av någonting alls. Jag vet ju, egentligen. Men det finns ändå där. Den där lilla känslan som kallas hopp, hopp om att den här gången kanske dte faktiskt går vägen. Kanske är det min tur denna gång?
Men jag vet ju, jag hörde det faktiskt själv. Det är kört denna gång, betygen räcker liksom inte till. Men ändå... Jag tror fortfarande lite.

Vecka 26 får jag det svart på vitt. Då ska jag gråta lite och sen fixa pass till min och Linns Turkietresa. Och sen är dte inte mer med den saken.

Jag kan ändå inte låta bli att tycka att det fan var min tur denna gång. Det var faktiskt det. Jag lovar!

 

Linn

15 juni 2009 15:33

Man ska aldrig sluta hoppas, hoppet är det ändå som håller oss vid liv ! =D
Turkiet ska vi iaf till, och det ska bli dunder kul =D

http://linnarjag.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det händer att jag tittar in här ibland och tittar på vad skit jag har skrivit i den här bloggen. Det är SÅÅ mycket skit som står här och det underbart att se!  Skit ska ha skit, sa flickan. Förresten fattar jag inte hela flickan-grejen. Varför ska m...

På mitt jobb får vi inte använda våra privata telefoner. Inte ens lite vad jag förstår det som. På mitt jobb måste vi ha hjälm när vi cyklar. Jag tycker båda är jättelarviga. Men tydligen finns det så himla mycket i mitt huvud som dom vill värna om o...

Ni vet ju hur det är med mig och Fredrik Lindström. Jag blir lite sådär kär i honom var och varannan månad. Nu har hjärtat sagt till mig igen och jag är kär så kär. Mycket handlar om att jag sitter och väntar på boken som aldrig tycks utgöra någon sl...

Jag förstår inte varför jag har tv egentligen och jag förstår ännu mindre varför jag i hela fridens namn har fucking TVÅ st?! Jag minns inte när jag såg ett tvprpgram senast. Jag vet inte när jag senast satt kanske i soffan och tänkte "nej, men u...