Det börjar äntligen hända något med mitt, Kims och Amanda prjektarbete i skolan. Vi yrar inte lika mycket längre eller dricker kaffe. Vi kommer fram till saker och ting! Bara en sån sak som att vi vet vad vi ska ha för maträtter under middagen! Vi ska även försöka ha söndagsmöten varje söndag. Vuxet med möten. Sjukt vuxet.

Amanda fyller år imorgon, så då måste vi äta frukostbuffé. Det har vi aldirg gjort innan när någon fyller år, men det ska vi i fortsättning göra varje jävla födelsedag. Nej.

Jag har tydligen arbete att ta tag i, så som dödstraff och sånna grejer. Vi gillar't inte. Sen måste jag fortsätta med min dikt samling, 4 dikter nu! Jag kommer bli grymt känd.

Tjaråå.

   
Jag tror helt ärligt att vissa människor finns det inga ord att förklara med och jag tror Håkan är just en sån människa. Även om jag läser tidningar där dom med alla möjliga knep försöker väcka samma känsla som var på hans spelning, så blir det aldrig riktigt rätt. Det är aldrig så man minns honom precis efteråt, man får alltid en liten chock när man ser honom live. "Var han SÅHÄR bra?!"och ja, det var han. Han är också alltid snyggast i välden just då vem som än står brevid. Helt plötsligt blev skolans snyggaste kille en glolvmopp. Nu finns ju inte skolans snyggaste kille någonstans i våran skola vad jag har sett, så glovnmopp slipper alla se ut som iallafall.

Alla säger också att han sjunger så FRUKTANSVÄRT dåligt, förtum vi som avgudar honom och vill bli hans bästa kompis. Jag är inte tondöv eller så, men jag hör inte att han att sjunger dåligt. Faktiskt.
Om vi nu säger att det är så att han faktiskt sjunger dåligt, vi bara säger det. Så kom jag och tänka på hur himla BRA Håkan måste vara isåfall. Tänk er att en man som TILL OCH MED sjunger FALSKT kan vara Sveriges absolut mest älskade popikon! Han har ett handikapp för att han sjunger dåligt och ÄNDÅ, ÄNDÅ lyckas han att få med oss på ALLT! Han gör det så himla bra! Herregud, den mannen måste vara magisk eller iallafall inte svensk!

Om jag nu ändå ska ge mig på att försöka sammanfatta 18:de septembers kväll så blir det kort och starkt.
känslomässig explotion, mordern man i en gammal farbrors nostalgi och en uppspelt pojkes förstora drömmar.
det blev ändå inte riktigt rätt, för att besrkiva Håkan blir aldrig riktigt rätt. Faktiskt.
Och nästa gång jag går på hans spelning kommer jag blir lika chockad att han var så bra och jag kommer vilja bli hans vän igen.

Nu längtar jag tills nästa gång!