Jag är en tjuv, så sant som det är sagt. Jag sitter nämligen på självaste folkbladet och DRICKER UPP folkbladets kaffe.
För ni förstår att Nils-Olof säger att det där är folkbladets kaffe och att man inte får gå och ta. Men så tyckte jag att jag jobbar ju ändå också här, om man verkligen ska tänka så. Jag kom på att jag tillhör ju ändå folkbladet, jag är ju trots allt anställd om man ska vara korrekt. Och vist är jag korrekt om det gäller kaffe.

Så nu sitter jag här med en kopp kaffe och en till väntar på mig om en sådär 10 min.
Åh, det är så gott också! Lyxkaffet gevalia india malabar mörkrost har dom också. Skit gott var det och dyrare än nettos som man får ta hemma. Jävla Nisse som försöker blåsa mig på lyx-kaffe.
Får jag inte, snor jag.

Varför skriver ni inte att ni saknar mig!? Jag vet att ni gör det, men gillar att ha bevis.

Visst saknar ni mig? SKRIV DET DÅ.

Hur svårt kan det bli.

Här händer det inte mycket, inte. Kanske är det nu jag ska säga att jag har så fullt upp i mitt verkliga liv att jag inte hinner sitta här och blogga. Det skulle passa fint att säga.
Jag vill inte ljuga.

Jag kunde sagt att jag inte kommer på något att blogga om för den delen också, men det har jag ju. Jag har ALLTID någonting att blogga eftersom jag aldrig skiver om något.

Jag kan ju säga såhär iallafall att ibland är det så ekelt, så fruktansvärt enkelt. Patetiskt att man inte kom på det tidigare nästan.
Att vara snäll mot någon är verkligen allt. Snäll bara, det räcker.

Det är inte jag som har skrivut nedstående dikt, det är Bob Hansson. Jag har felciterat också och glömt citattecken och inte skrivit hans namn under dikten. Dagny hade spöat mig, men då hade jag slagit tillbaks om jag hade varit den modiga.
Det är jag ju inte.

Tänk om man var bästis med Bob. Jag önskar att vi kunde ses någon dag. han och jag, liksom. Pratat om livet eller om kaffe, fast det är ju också livet. Kaffe alltså, allt ingår ju.

Nu ska jag lämna filmer.

Att verkligen andas
kan vara i det man inte brukar göra
som att kyssa en främlig i nacken, och sen bara säga,
Hoppsan!
Att verkligen andas
kan ju vara som att åka en hållplats längre än brukligt med bussen och sen kliva av
där
och se nysynerna och sedan mjukhångla med livet och säga "WOW!"
Vilken spännande härlig förort det här verkar vara
Att verkligen andas
Kan ju vara som att dansa sig in i tågkupén och sjunga dit hela jävla världen genom öppet fönster
och bjuda tåggrannen på pralin, säga tjena! Tjena tåggrannen, Tjena!
Att verkligen andas
kan vara att aldrig ge upp hoppet om att tåggrannen någon gång ska säga Tjena, tillbaks.
Att verkligen andas
kan vara att slänga sig över chefens skirvbord bara för att få be honom om att massera ens innerlår
strunta i löneförhöjningen
innerlåren, jag är lite spänd i innerlåren
och Chefen, han böjer sig, böjer sig, böjer sig, böjer sig fram
och mjukgör
Åh! Att det kunde vara så va? Innanlårsmjukt att leva
det hade jag ingen aning om!
Att verkligen andas
kan vara det man inte brukar göra
som att hångla
Och man har velat hångla så himla länge
men har inte fått
man har verkligen försökt
det börjde redan när man var liten och gick på små små discotek och åt ännu mindre chipspåsar bara för att man skulle få hångla
men man fick inte hångla
sen gick man på andra discotek och blev full för att man skulle få hångla, men man fick inte hångla
man åt chips för att få hångla, men man fick inte hångla
man blev full för att få hångla, men man fick inte hångla
man åt chips för att få hångla, men man fick inte hångla
man blev full för att få hångla, men man fick inte hångla
man tröttna på det!
ett tips
Kan man nämligen alldels själv gå ut på en gräsmatta och med sina egna händer knäppa upp brallorna och dra ner dom till fotknölarna
Och sen! Mina damer och herrar
vända sitt anus mot solen
och säga
Tja
Tja solen, TJA!
Man kan lägga sig ner
och tänka här ligger jag
och duger
ja, här ligger jag
och duger

Det är rätt mycket nytt år nu. Det känns som en vanlig dag och jag sitter och tänker på läppstift för 5000 dollar och fred.
Det är så dyrt att leva.

Linn fyller år snart, så innan det vill man ju inte att januari ska försvinna. Jag har köpt något rött och svart (tro inte att jag avsöljer Linn nu när du läser och allt, trodde du jag skulle avslöja? Nejdu) hoppas hon blir lite glad iallafall. Hon ska få en kram och en present, vad tror ni? Jag tror på't.

Det var allt jag hade att komma med och jag tyckte att det var fint gjort mig att skriva här. Underbar tjej är jag minsann.

Och ni, vi älskar att vara med i tv för att berätta för pappan med 5 barn att vi är lesbiska.