Nu sitter jag här igen, ringer till folk jag inte känner och är trevlig och smörig. Det ger pengar iallafall, om dom köper vill säga. Egentligen kan ingen motstå mig. Faktiskt.

Lite sådär opepp inför mitt sommarjobb också. Visst, pengar är kul. Pengar är bra att ha, men va fan. Jag kommer att oroa mig varje jävla dag för att jag gör fel och inte gör det, inte är social tillräckligt, att jag är jobbig, att jag är ivägen, att jag inte fattar eller vadsomhelst.
Det är överdrivet, men sån är jag liksom. Men men, 15 dagar ska väl även jag klara av...

Jag måste köpa en cykel också, egentligen vill jag sno Linns mammas cykel, för den är bara för perfekt med mormorsram och skitskön sadel. Helt sjukt skön sadel. Men jag är ingen tjyv.

Nu ska jag antagligen fortsätta ringa och om en halvtimme får jag gå hem.
Gött mos.