Sofia mår dåligt och så Sofia är ensam med natten. Det är inte sådär lite dåligt utan lite extra. Kanske inte sådär "nu gråter jag och vill dö", nej inte så. Lite mer än bara dåligt och lite mindre än total tjutstund. Ja, så skulle man kunna säga. Jag saknar Amanda så förjordat också! Jag saknar henne nästan hela tiden om dagarna. Ska försöka boka en dag med henne så vi kan mysa. Jag vill känna mig värdelös för en stund. Hon är verkligen en sån person där man blir hur värdelös som helst och det är okej. Vi gör det till okej och vet ni? I hennes sällskap är nästan allt okej, hon har någon magi. För hur det än är blir det ändå väldigt roande. Det allra mest konstiga sakerna blir roande.

Nu måste jag tänka över min må-dåligt-grej för en stund. Jag måste se hur jag ska gå tillväga. Hur jag ska agera nu. Vad som ska göras och vad som ickes ska göras.

På tal om en grej så rensa jag lite hemma och hitta något jag hade skrivit.
"Kärlek är onödigt, man blir bara lat"
Vad menar jag? Jag fattar inte! Amanda kanske vet eftersom det antagligen var skriven på lektionstid. Det kan också vara så att någon sa det och jag skrev upp det. Jag har en tendens att skriva upp vad folk säger, vad det än är. Om dom sägger "ja, gör så.", så skriver jag upp det. Jag vet inte varför. Brist på annat.

God natt, eller jag ska inte sova. Hejdå och God natt till er som ska sova.