Jag har nu under en ganska lång tid hört en röst i mitt sovrum. Det är inte något övernaturlig skenröst precis. Inte som att jesus eller buddha pratar med mig från ovan, nej inte så. En helt vanlig mansröst är det och jag brukar kalla honom för grannen. Eftersom det är det han är. Min granne alltså.

Det är liksom inte själva rösten som gör mig förundrar, utan det är hur jag kan höra rösten så tydligt. Det är inte så att han ligger och skriker sig sömnlösa om nätterna, bara massor av prat. Det låter grötigt så jag har inte orden som säg bara att dom finns där. Orden alltså.
Kanske har han liksom borrat något slag tunnel precis intill min vägg, så vi kan ha någon slags väggkonversation med varandra. Men det låter ju inte heller så himla klokt. Inte nu när vi har facebook och telefoner.

Och om det nu så skulle vara att han har borrat den där himla tunneln intill min vägg och vill småprata mellan sovrummen, så får han nog prata lite tydligare. Jag kan ju liksom inte sitta och gissa vad han säger.


Drömde förresten inatt att jag skeda med tanten i kassan på ica. Innan vi skeda gömde vi oss bakom ett träd också, ja. Oklart varför, men har en aning om att vi inte fick bli sedda. Tillsammans. Oklart varför det också.
Vi hade det bra iallafall och hon var rätt bra på att skeda. Inte lika bra som grannen då, men. Alltså en annan granne inte prata-i-väggen-grannen.

På lördag ska jag titta på Kalle Baah och jag är kanske lite efter, men jag har inte hört en enda låt av honom. Antar att jag hittat min sysselsättning imorgon, så man är med i gänget lite på lördag.

God natt, lovers.