Mina vänner brukar påpeka hur ofta jag kan bädda en säng under dagen. Dom förstår inte nödvändigheten med att bädda sängen, om det så bara är två timmar kvar tills den ska bäddas upp igen.
"varför?! Och vem ser och du ska snart sova och fan".
Det handlar om en slags kärlek från min sida till sängen. Jag tycker om den lite för mycket. Genom att då inte bädda blir det så himla lätt att råka slinka ner en stund på tider man egentligen skulle kanske göra något annat.
Typ diska.
På så sätt gör en bäddad säng det lite svårare att hamna i den där rygglägefällan. Ett litet hinder att hoppa över. Liksom.

Ungefär som med en gammal lover man inte längre vågar ha kvar numret till. Ifall att och tänk om.