Jag tycker inte om att inte ha skrivit på länge. Vad tror mitt 50-åriga jag att jag håller hus? Undrar inte hon vad jag har styrt mig eller vart mina tankar har fart?
Egentligen är det rätt onödigt att läsa detta när jag är 50 år. Vad ska jag med ordbajseri från min 20 årsliv till då? Ungefär som att leta efter program i en ett års gammal tv-tidning. 

Egentligen är väl det mesta jävligt onödigt här på jorden, för vi ska ju alla dö. Om hundra år är vi ju ändå stjärndamm som Jocke säger. Fast så vill jag inte tänka, så jag fortsätter att drömma om nya kramar, god mat, gratisgrejer, jordenrunt-resor, prinsar, nya skor och mitt torp fast jag ska dö. Jag vill liksom ha det bra under tiden. Jag tror lite på det där att allt räknas.

Det har varit nyår ju och egentligen har jag väl aldrig gillat nyår något stortartat driekt. Jag gillar högtider där man får något, dom andra är bara till för.. jag vet inte varför dom finns ens..
Fast det är något visst med nyår. Det är något i luften när många människor samlas på samma ställe för att fira det nya året. Det nya fina, goda, bra och perfekta året. Även om vi inte säger det rakt ut och hatar allt det där med nyårlöfte och att nytt år är ingenting alls att bry sig om.
Så ändå, ändå kan vi liksom inte låta bli att tänka; att nästa, nästa år kommer att bli bättre. Nästa år kommer det bli så mycket annorlunda. Det är inget vi säger till någon och knappt för oss själva, men vi tänker det ändå.
Det är liksom inte så jävla rockigt att tänka i klyschor. Det är liksom lite 90-tal att tänka så.

Nu ska jag nog titta på Gilmore grils innan jag somnar med mitt ögonskydd. Jag har tittat på den serien varje dag hela året!

Just ja, jag tänkte rädda världen iår. Men mer om det en annan kväll.
kram