Hej, bloggish? läget då? Det är lite tråkigt att du aldrig svarar. Jag tycker att det nästan är lite oartigt av dig. Vad jag har lärt mig så kan man iallafall svara på tilltal och en så enkel fråga som hur läget är. Det kan väl inte vara för mycket begärt? Men du tiger du.
Men eftersom jag inte är den som är den som är den andra, så skriver jag mer än gärna i dig ändå. En dag kanske du svarar. En lyckans dag.

Okej, damer och herrer, unga och gamla, fina och underbara, nyktra och fulla och till er andra också såklart. Nu ska jag berätta det som jag kom hit för.
Jag ville bara berätta att jag klarade det! Jag var i Norrköping och gick omkring med massor av påsar och ALLA kom hem utan en enda omväg till affärer för att leta efter min plånbok, mobil eller mina trosor. Hela tiden tänkte jag på att jag INTE får glömma något och jag tittade alltid till en extra gång varannan minut att allt var på sin plats. Det var på sin plast. Ibland har jag bara sådan koll! Eller om det var min vän som hade kollen åt mig kanske...

En gång när jag kom hem märkte jag att en påse var borta. Jag hade såklart glömt den i Norrköping. Jag tänkte inte mer på det, förutom att jag är klantig att påsen är nu förlorad föralltid.
En vecka efter åker jag till stan igen för att köpa om dom sakerna jag hade förlorat. Efter jag har handlat kläderna igen hittar jag min gamla påse på Glitter lite gömt bakom en hylla.
Där satt jag då med dubletter och väldigt mycker tur! Jadå, så kan det gå.

Hörreni....
Märkte att jag inte alls klarade av att inte tappa bort något idag.
VART ÄR MIN LÖK?!