Det kryllar inte av sådana människor

som man skulle kunna ha den där

direktkontakten med

där bara ett ögonkast

är en stålvajer i darrning

Det kanske inte gick nån sån

i din klass i grundskolan

eller stod och spanade en fredagkväll

på Blå Dragonen

Inte en sån människa så långt ögat når

Sådana människor är slumpspridda

i längden i tid

och på tvären i världen

Kanske någon hade det som

sitt livs projekt att söka efter dig

fast för tidigt

eller för sent

och på en alldeles för avsides plats

från dina fötter räknat

Och du sitter där

på en gulmålad stol

i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge

Det kanske finns en sju åtta stycken

för dig lämpade människor som

just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar

med var sin tomma kaffekopp

och inte skulle kunna tänka sig

att låna veteströ

av någon annan

än dig

Och han, den där som är så lyckligt parbildad,

han kanske valde så där

som man väljer mellan olika tvättmedelssorter

- Solja Krapu

God morgon, Hjältar!
Det regnar ute. Jag gillar regn om jag ska vara inne. Nu ska jag ju inte vara inne, så nu är det väl rätt så dåligt då.

Jag kom på en sak jag måste köpa till min ytterdörr. En skylt där det står "kram" på. Kan ju inte finns så mycket bättre skylt ändå? Vi kramas för lite.
Jag minns hur vårat lilla tjejgäng var i mellanstadiet. Vi kramades när vi sågs på morgonen, efter lektionen, innan, lektionen, före maten,  efter maten och när skolan var slut. Vi kramades hela tiden! Det tog säkert 15 min att säga hejdå. Det tyckte var mellanstadielärare var rätt mesigt, för vi sågs ju snart igen. Men där hade fröken fel.
Vi slutade iallafall och kramas och blev äldre, för man kan ju inte springa runt och kramas hela tiden!
Jo, det ska man. Det behövs! Vi skulle aldrig ha slutat att kramas, damer.

Nu ska jag nog äta ägg, tror jag. För det är gott.
Sen ska jag åka på kryssning och inte bli sjösjuk.
Hejdå, hjältar!