Jag har tänkt länge på en sak man brukde säga när man var liten. "Sofia är bäst, ingen protest. Protesten försvann och Sofia vann".

VA? Kan någon förklara vad man vill ha sagt med detta?! Det var ju ingen protest och så försvann den iaf och jag vann? Vann vadå? Fattar ingenting!

Nu har jag tittat på Bob Hansson och hans föreställning om lycka.

Han är lika bra varje gång och alla får vara med varenda gång, även tjejen jag inte ville acceptera som vän på facebook. Även hon! Och så jag.

"Vi bara lever. Och all den här lyckan, vad har den med mig att göra?
Jag som bara undrar om jag får vara med eller inte och det får jag, tror jag.
Trotts mina ränder, trotst att jag hela föreställningen glömde att hålla in magen.
Att jag får vara med här och överens om detaljerna.
Att jag får vara med er, fast än jag inte är lycklig. Att jag får vara med även om jag är det, även om jag är jättelycklig.
Om jag får vara med, så får ju ni också vara med, det är ju det som är grejen. Vi är ju flockdjur, ja men, det är ju vi som är flocken då.
Hur kan vi tvivla på att vi inte är i precis det skick vi redan  ingår i, för det gör vi ju. Med våra ränder och med våra drömmar och med våra kantstötta tallrikar som vi gömmer längst in i skafferiet innan gästerna kommer.
Och vi renoverar våra toaletter och vi skurar dom så himla rent och fint. Så kommer gästerna och säger "vilken fint skurad toalett du har, vad ren den är". Ja, men det är den ju, men dom skulle bara veta, för bara en kvart sen var det ju bajsränder. Fast det vet dom ju, för det var ju deras toalett också, fylld av bajsränder. För det är ju toaletters grej. Det är ju därför dom finns till och dom var det och fast dom vet om detta innersta om oss och dessa toaletter så tar dom emot oss.
Och dom kommer hem till oss och dom ger oss till och med ibland blommor, för att dom är lite blyga tror jag.
För egentligen skulle dom vilja ge sig själva till oss och hålla om oss och äta blåbär med oss och spela luftgitarr med oss. Lyckan kan vara den största trumman i hela världen, men kan ändå vara så svår att höra.
Lyckan är en kopp  kaffe helt utan rosett, men med lite mjölk kanske."

- Bob Hansson