Nu har Soran bytt från denna underbara bloggsida till någon mycket finare och tuffare. Nu är vi ensamma kvar.
Soran är inte bara rolig, han är seriös med!

Ps.. Soran är söt.

Läste någon blogg nyss och självklart stod det om latte. Alla bloggar skriver om latte ALLA.

Iallafall... det stod något i stil med "dricker latte nu, så jag piggnar till"

Om jag säger såhär:

Du är ju dum i huvudet om du tror att du piggnar till på en latte! Vad tror du?

Att koffeinet som inte finns rusar ut i kroppen på dig och du hoppar om kring som en himla sommargroda?

Nej.

Sluta upp och latte er.

Jag har nästan dragit hit hösten. I juli ville jag ha höst, så jag bara liksom fejka lite. köpte en mössa och hade på mig i smyg hemma, tände höstljus och drack höstte. Inte för att jag gillade te, men det var ju höstigt! Alla verkade så himla ledsen för att sommaren stack och att dom inte fick svettas bara dom skulle lämna sopporna. Dom tyckte att det var så himla tråkigt och allt blev så sorgligt.

Nu verkar ALLA ändra sin åsikt och längtar också till hösten och det kanske kan känns bra för mig, tycker ni. Att det är för en gångs skull är någon som håller med mig. Visst, härligt att folk börja fatta saker och inte håller på och lukta svett hela dagarna.

Men! Nu börjar jag känna att folk lägger sig i mitt och höstens liv. Det här var ju MIN höst och inte 9 miljoner andras också. Jag vill inte dela längre, jag vill bara ha hösten för mig själv. Det känns lite som jag var först, att jag paxa först. Ni tränger er före i kön lite, för det var ju min tur.

Jag tycker ni kan sticka till eran sommar som var så himla bra och lämna mig och hösten ifred.
Som jag sa, jag var först!

Det är ett himla tjat om det där med latte. Kom igen! Det smakar ju skit! Varm mjölk med lite (då menar jag LITE) kaffesmak. Det måste nog vara djävulens påfund med latte. Vad är det goda? Nej, inte ens den skummade mjölken är god. Inte ens den, ni.

Ska det vara kaffe ska det vara svart eller så får man skita i kaffe helt enkelt!
Ni känner ni antagligen att jag inte har ett skit med det att göra. Att man får dricka latte om man vill eller bara skita i det. Och visst, det finns en viss poäng i det där, men nu talar jag inte för att göra rätt för mig eller för att jag vill ha en mening i det här.

Jag är inte mer komplicerad än att jag vill säga att latte är bara äckligt. Jag menar bara äckligt.
Sen är det inte alls så noga med vad jag har med att göra med och saker jag inte har att göra med.
Latte är äckligt, så nu tycker jag vi dumpar den.
Det är liksom inte alls så mycket svårare än så.

Sen den gamla sidan blev den nya sidan har jag tappat lusten.
Nu är det inte lika ballt längre.

Jag har iallafall varit på IKEA idag och laddat upp med ljus tills hösten. Jag och mina musikaliska män kan behöva ha lite. Lite att trösta oss med tillsammans. Helt okej, helt mysigt.

Jag ska försöka få tag i lite extra mys imorgon av Amanda, det är ju fredag! Hon får ta och bjuda till lite, visst? Kanske vill hon komma på FF-party hos mig?  Iallafall för en stund? Jag tycker man kan fråga.

Ursäkta, men kan jag bli rik eller? Jag har LITE möbler och koppar att köpa på IKEA.
Ett körkort har jag hört att det är bra att också, men lokaltrafik är fan mysigare kom jag på sen.
Jag står emot grupptrycket iallafall för en stund.

Jag hatar den nya sidan "bloggplatsen", som den nu heter.

Jag hatar förändringar, även en del som leder till dom bättre.

Precis som denna förändring.

Vart lägger jag nu min youtube-länk?

Jag menar, bara en sån sak.

Igår kom vi damer fram till att vi inte alls ska se på film fredagen den 18:de.

Vi ska tydligen se Håkan!

Håkan live!

Jag är rätt så himla nöjd nu.

Varje gång jag betraktar någons porträtt, ser på ett

ansikte som ser ut ur bilden på mig tänker jag att det

här är en människa som lever eller levde, liksom jag

lever nu, som har eller hade sin tid på jorden liksom jag

har min tid nu.

Och jag ryser, för det är så skört.

Som nattgammal is.

Så skört.

Stjärnorna på himlen, kropparna vi bär runt på,

minnena vi vårdar och våndas över.

Allt ska vi äga och allt ska vi förlora.

Jag ser på dessa människor.

Dem jag känner och dem jag aldrig lär känna.

Deras drömmar, deras längtan.

Vad som än händer.

Ingenting blir någonsin detsamma igen.

Det här är berättelsen om de som fick leva, och det här

är berättelsen om de som inte fick leva.

Det här är "De halvt dolda".