Kom på det för några timmar sedan. Det bara flög ur mig och jag kände att det verkligen stämmer.
För det är ju så att har du hört en låt en enda gång, så du aldrig hört den.

Nu tänker ni att, hör man hört den så har man ju hört den. Jo, på ett sätt har du ju hört den, men lyssna du?
Antagligen inte, även om du trodde det. Det tar ett tag för hjärnan att verkligen ta upp nya låtar. Man måste lyssna på den mer än en gång för att den ska fastna eller för att fatta ett beslut om den. Är den bra? Är den dålig?

Visst, det kan finnas undantag, men det finns det ju med allt.
Men som dom säger, undantag bekräftar ju bara regeln!

Så nästa gång. Alltid en låt mer än en gång.
Visst har jag rätt? Jag vet.

Jag läser en rätt intressant bok, eller ja, läser och läser är väl att ta i. Jag skum läser lite och kollar efter vad jag tycker låter intressant. Självklart hitta jag en intressant grej!

Jo, det är så att boken handlar om låtar. 31 stycken för att vara exakt. Jag läste då om en låt och det låter ju rätt så rimligt eftersom hela boken handlar om just låtar. Till saken nu iallafall. Han hade en låt som han kunde lyssna på över 15 gånger per dag i en period, precis som jag! Jag kan ju också lyssna på en enda låt i en hel vecka, för det går liksom inte att sluta. En beroende-låt helt enkelt.

Dave Eggers, alltså en annan författare hade ett svar på varför man kan sitta och lyssna på låtar om och om igen. det var tydligen för att man ville "lösa" dom. Jag känner att kanske har den där Dave rätt, för det alltid något visst med nyfunna låtar. Den där kärleken man möter och man är nästan lite kär, lite pirrig. Det är alltid just DEN DÄR meningen man vill höra och nästan aldrig hela låten. Det är alltid en mening som fastnar i huvudet och man gå i flera dagar och tänka på den. Och visst kanske det är någon slags gåta just där som man vill lösa.

Sen går det några dagar eller veckor så har man slitit ut den.
Kanske har man då löst gåtan.

Nu lyssnar jag på Kent och försöker att komma underfund med dialekters histora. Vet ni? Jag hyllar böcker ikväll och dissar internet ganska hårt. Det finns ju verkligen INGENTING om dialekters histora och varför undrar jag?
Men vet ni? I böcker som inte finns i min närhet står det JÄTTEmycket.

Jag är jättefattig och mår dåligt av det. Jag vill slösa pengar omkring mig och köpa saker jag egntligen inte behöver!
Jag kan vara så skönt ytlig ibland!
Jag ska tamme tusan spara ihop massor av sedlar och sedan åka och slösa pengar, det ska jag!

Nej, men seriöst. Dialekters histora.

Nu skriver vi förkorta uppsatser, äter frukostbuffé, dricker brämhults och mår allämnt bra. Det kan vara skönt ibland det också.

Som sagt var, någon fyller år också. Någon har blivit 18 år och någon annan jag känner har idag precis fyllt 0 år. Grattis till dom båda! Sofia goes fejkfaster. Jag kommer bli den bästa.

Dags att sluta. Björn blir arg.

Det börjar äntligen hända något med mitt, Kims och Amanda prjektarbete i skolan. Vi yrar inte lika mycket längre eller dricker kaffe. Vi kommer fram till saker och ting! Bara en sån sak som att vi vet vad vi ska ha för maträtter under middagen! Vi ska även försöka ha söndagsmöten varje söndag. Vuxet med möten. Sjukt vuxet.

Amanda fyller år imorgon, så då måste vi äta frukostbuffé. Det har vi aldirg gjort innan när någon fyller år, men det ska vi i fortsättning göra varje jävla födelsedag. Nej.

Jag har tydligen arbete att ta tag i, så som dödstraff och sånna grejer. Vi gillar't inte. Sen måste jag fortsätta med min dikt samling, 4 dikter nu! Jag kommer bli grymt känd.

Tjaråå.

   
Jag tror helt ärligt att vissa människor finns det inga ord att förklara med och jag tror Håkan är just en sån människa. Även om jag läser tidningar där dom med alla möjliga knep försöker väcka samma känsla som var på hans spelning, så blir det aldrig riktigt rätt. Det är aldrig så man minns honom precis efteråt, man får alltid en liten chock när man ser honom live. "Var han SÅHÄR bra?!"och ja, det var han. Han är också alltid snyggast i välden just då vem som än står brevid. Helt plötsligt blev skolans snyggaste kille en glolvmopp. Nu finns ju inte skolans snyggaste kille någonstans i våran skola vad jag har sett, så glovnmopp slipper alla se ut som iallafall.

Alla säger också att han sjunger så FRUKTANSVÄRT dåligt, förtum vi som avgudar honom och vill bli hans bästa kompis. Jag är inte tondöv eller så, men jag hör inte att han att sjunger dåligt. Faktiskt.
Om vi nu säger att det är så att han faktiskt sjunger dåligt, vi bara säger det. Så kom jag och tänka på hur himla BRA Håkan måste vara isåfall. Tänk er att en man som TILL OCH MED sjunger FALSKT kan vara Sveriges absolut mest älskade popikon! Han har ett handikapp för att han sjunger dåligt och ÄNDÅ, ÄNDÅ lyckas han att få med oss på ALLT! Han gör det så himla bra! Herregud, den mannen måste vara magisk eller iallafall inte svensk!

Om jag nu ändå ska ge mig på att försöka sammanfatta 18:de septembers kväll så blir det kort och starkt.
känslomässig explotion, mordern man i en gammal farbrors nostalgi och en uppspelt pojkes förstora drömmar.
det blev ändå inte riktigt rätt, för att besrkiva Håkan blir aldrig riktigt rätt. Faktiskt.
Och nästa gång jag går på hans spelning kommer jag blir lika chockad att han var så bra och jag kommer vilja bli hans vän igen.

Nu längtar jag tills nästa gång!

Jag kan inte få nog! Jag vet inte vad det är, men något är det!
Han är en sån person som hänger kvar.

Amanda och jag har så mycket att planera till Göteborgresan med Kim, men det är inte alltid lätt att veta hur man ska gå tillväga. Som tex om man ska ha med en macka på resan och isåfall vad för macka? Ska man ha en med "vanligt" pålägg eller ska man ha i kanske kyckling?

Vi har så mycket att tänka på och planera.