Jag har ont i magen. Alldels för ont, för det är alldels för fulllt.

Det var länge sedan jag lyssnade på Kents låtar nu. Jag trodde nästan att Kents låtars historier var döda. Att allt var uttjattat och bortglömt. Att jag hade användt alla ord och toner en gång för mycket.

Men så var inte fallet.
Jag är magiskt kär igen. Kents
Åh! Varför måste jag vara en så känslomässig tönt?!